En kort rapport från Mickes o min "semestersegling" i B&R 23:
Vår ursprungliga plan var att segla till Grinda, ca 15 NM, och med bra "faciliteter" för griniga gamla gubbar som Micke o jag: bra mat, bra dryck, bra service, och många bryggplatser i de flesta bäringar att lägga till på. Dock så berättade taxi- och bogserbåtskepparen på Rindö Rederi för mig att vi istället borde testa Nässlingen, som har nya entreprenörer o fenomenal mat & service. Så tanken, när Micke o jag stack ut, var att segla dit, ca 25 NM.
Vi hade laddat upp med "det nödvändiga", dvs massor av vätska pga värmen, ca 30 C (vatten o lite annat), ett par påsar nötter, dubbla liggunderlag per skalle, och sovsäck o kudde. Och massor av kreditkort. Samt en iPad med iSailor, en VHF, en SpeedPuck, några goPro's, en Nikon, mm. Och som det visade sig, så var det en j-a tur att vi dessutom hade båtsportskort i pappersformat med ombord.
Som sagt, 30 grader varmt, vindar mellan 0-3 m/s, och massor av båtar ute. O massa motorbåtar, varav de större varianterna verkar framföras av folk utan något som helst sjövett, eller kunskap om hur saker går till på sjön...
Hur som helst: vi drog iväg vid 13-tiden, med tanken att vara på Nässlingen senast 18, för att käka en lång o god middag. När vi vid 16-tiden fortfarande var mitt i Lindalssundet, med kryss, så fick vi planera om, och målet blev nu Grinda, några distans bort. Inte helt fel det heller, Grinda visade sig från sin bästa sida, och vi fick såväl bra mat som dryck, som bra service. Och en fantastisk solnedgång.
Jag nämnde iPaden för navigering: jo, den funkar skitfint, men i det extremt skarpa solljuset var det omöjligt, trots fullt blås på ljusstyrka, att se kortet, så vi fick överge iPaden, o istället navigera på gammalt gott sätt, dvs med papperskort och "tummen på positionen". Funkade utmärkt, det också.
Efter en perfekt tilläggning för segel i den något byiga vinden, så slänge sig Micke direkt i sjön - han yrade något om solsting - varvid jag fick äran att rulla segel mm.... :-)
Middag på bryggrestaurangen o lite "avec" i sittbrunnen när solen så sakteligen gick ner var inte fel, och vi kan rapportera att man sover utmärkt i såväl förpik som akterruff, på dubbla liggunderlag.
Hemseglingen dagen efter (bokstavligt!) gick utmärkt: medvind, och lite trötta som vi var orkade vi inte sätta gennen, utan "kryssade medvind" med bara fock o stor. Gick ändå snabbare i den lätta vinden än de andra segelbåtarna som körde rakt, med gjutjärnsgenuan...
Enda debacklet på hela resan var på hemväg, i Oxdjupet, där vi höll på att gå omkull, trots att det blåste max 3-4 m/s, men från alla håll samtidigt... Besättningens blixtsnabba reflexer förhindrade ett haveri i värsta tänkbara läge, med horder av finlandsfärjor runt om kring... :-)
Som summering: B&R 23:an är en perfekt semesterbåt för den lilla men seglingsintresserade familjen....! :-)
Tack för en trevlig rapport,att B&R 23:an funkar bra som semesterbåt nämnde jag för Micke redan för många år sedan ;-)
Jo, Micke glömmer aldrig att du redan på 90-talet informerade honom om att B&R 23:an är perfekt för semestersegling....! :-)
Det som imponerade mest på mig är hur fantastiskt bekvämt man sitter i sittbrunnen när man ligger i hamn. Mycket bättre än i många större båtar. Dessutom är aktern är den perfekta badplattformen.
Att ligga i hamn med en B&R 23 är litet grand som att ha hund. Alla kommer fram och frågar vad det är. Även motorbåtsägare utan seglingserfarenhet. Eller för att ta en liknelse från bilvärlden; en B&R 23 är som en Ferrari 250 LM från 1963. Fantastisk prestanda, byggd i ett fåtal exemplar och med en så brutal framtoning att även noviser på området förstår att de ser någonting riktigt häftigt.
Även på litet håll så syns det att det är en ovanlig båt. Kombinationen liten, låg båt, stora segel och besättning i trapets signalerar att här kommer det något speciellt. Vi märkte att många båtar visade oss stor hänsyn när vi kryssade genom Lindalssundet. Speciellt då vi, i princip, gick lika fort som de som hade kurs rakt mot vinden.
Det är bara att konstatera att Torkel har lyckats ta fram den perfekta familje-/semesterbåten som dessutom inte ger avkall på prestanda. Jag trodde inte riktigt på honom när han sa det till mig i mitten på 90-talet men nu är det bevisat. Dock skall man vara medveten om den begränsade ståhöjden i salongen.
Ytterligare en cruising (eller snarare halv-cruising) story:
Igår stack jag iväg med barnen, åter till Grinda. Den här gången blåste det stabilt 7-8 m/s, så trots att det mestadels var dikt bidevind, så avverkade vi de 15 NM till Grinda på strax över 2h.
Tilläggningen i Grinda gästhamn blev en utmaning: fullt med båtar, och 7-8 m/s vind rakt i häcken. Och vi har ju ingen motor. Så vi planerar tilläggningen mkt noga, går in mellan bryggorna i flera vändor för att kolla var o hur vi ska komma in, går ut igen, rätt upp i vind, ca 100m, plockar ner stor o fock, och driver in mot bojen. Båten gör 3-4 knop för bara riggen, och nu börjar våra manövrar väcka stort intresse på bryggan: folk samlas och iaktar med stort intresse vad "galningarna som måste ha motorhaveri" kommer att åstadkomma för skada... Med ca 20m kvar börjar jag göra snabba, kraftiga svängar för att bromsa upp farten, och båten saktar genast ner till kanske en halv knop, vilket gör det lätt att fånga bojen med aktertampen, och sen i sakta mak glida in till bryggan. Spridda applåder från bryggan.
Tyvärr lär det bli större problem att komma ut, om västvinden fortsätter att blåsa som det gör idag: bojen ligger för nära bryggan för att vi ska kunna förhala oss ut till den och sätta där, så vi får väl snällt be nån farkost med motor att dra ut oss en bit när det väl blir dags för avfärd.
Man kanske skulle bita i det sura äpplet och skaffa en liten snurra till båten, trots allt...
Tommy. kul att höra om er snygga tilläggning.Det går nog lika bra att komma ut.Fast min lilla 2 hk utombordare gör det otroligt mycket lättare in och ut ur hamnen.Klarar det faktisk själv.
Själva tilläggningen (att glida in för riggen) var inte så märklig, men däremot var dotterns konster i trapezen när vi gjorde kortslog oss ut mellan bryggorna flera varv i den byiga vinden desto mer imponerande - snabb som en iller från ena maxhänget till den andra sidan och sen tillbaka... Själv skulle jag inte ens hunnit släppa kroken på samma tid som hon gick från ena maxhänget till andra.... :-)
